Höstträningen rullar ännu på med fyrhjulingarna. Isen har lagt sig under den senaste tiden och snön täcker marken. Det gör att våra turer kan bli allt längre dels för att snön gör det skonsammare för hundtassarna. De frusna sjöarna gör att vi kan ge oss ut på en del sjöar och träningsrutterna blir lite varierade.

Vi har inte fått riktigt så många mil på hundarna som vi hade tänkt. Annars svarar de upp ganska bra och utvecklas nog i den takt som vi hade förväntat oss. Det är alltid så svårt att avgöra om det går bra eller dåligt så här tidigt under säsongen. Med och motgångar hör till själva grejen med att träna. En del av utmaningen helt enkelt.

Fyrhjulingarna kommer att användas som huvudfordon tills att vi har bra snöförhållanden så att man vågar bromsa. Däremot så får det nog ganska snart bli någon tur med släde med mindre spann. Det är ju ofta perfekt att ge sig ut på ledarhundsträning medan man fortfarande kan köra ospårat i markerna. Sen blir snödjupet för stort och vi blir spårberoende. Ska man då utanför de vanliga rutterna får man vackert traska före med snöskor eller dra en repa med skotern.